Det finns dagar då allt känns skit, men ändå ger man sig ut…sen finns det dagar när allt känns GRYMT, och man inte kan ta sig ut….
Idag var en sån dag, ja alltså, det sistnämnda. Det blåste riktigt bra, 5-6-7 från S/SV ungefär, fan jag bara MÅSTE ut! Lyckligtvis har jag ett bra jobb på så sätt, vill jag ta en halvdag kan jag oftast göra det, sen om det har att göra med att jag inte direkt är oumbärlig på jobbet eller inte låter jag vara osagt…
Direkt vid lunch drog jag iallafall iväg. Allt görs naturligtvis i raketfart så man inte missar dyrbara fiskeminuter. så redan 12.10 stod jag utvadad och gjorde det första kastet (okej jag kanske tjuvade några minuter innan lunchen började…)
Jag är tillbaka vid ”fläcken” dvs där jag och Martin hade så trevligt fiske senast, idag är det än bättre läge så jag bara väntar på att det ska kliva på direkt. Men det gör det inte…inte första vändan, och inte andra vändan…
På våren handlar det ju oftast om att köra runt och leta upp fisken, så jag älgar tillbaka till bilen och kör iväg till nästa ställe. När jag kommer fram och ser hur fint havet trycker på in mot land börjar jag småskratta för mig själv, det är inte ofta det är så här grymt perfekta förhållanden!
Rakt ner och lägga några kast från direkt från stranden. På första kastet får jag….inget…andra kastet drar det dock till direkt! Ingen jätte men iallafall en indikation på att det finns fisk inne. Tredje kastet undrar ni kanske?`Direkt på utlägg, och första stripen hem ser jag en ordentlig virvel precis bakom flugan, jag stripar flugan en gång, två gånger, ny virvel sen suuuger det tag i flugan och upp flyger en lite finare fisk! Trots att det är på lång lina lyckas jag nita dit den och efter en kort fight kan jag släppa en fin liten blank 45´a. Tummen upp!
Vinden har tyvärr gjort att det har dragits in galet mycket ålagräs, så i ungefär 8 av 10 kast går jag fast i det flytande gräset…men jag försöker uthärda det, det verkar som att det finns rätt gott om fisk i området så jag kämpar på…idiotvarning…
Jag fiskar av hela kanten utan att känna något mer, ja mer än tång alltså, så jag bestämmer mig för att gå tillbaka till där jag började och börja om från början.
Det tar inte många kast innan ytterligare en liten blänkare klipper flugan. Snabbt in och kroka loss för att snabbt kunna göra ett nytt kast, det gäller att vara med om stimmet nu är inne över tången igen. I kastet direkt efter, och på mer eller mindre exakt samma ställe, direkt på sjunkande fluga, suuuger det till igen! Det är en fisk som jag uppskattar till att vara lite större och lite bättre än 45´an jag fick för nån timme sen. OM jag uppskattade rätt får jag aldrig veta för den kliver av bara några sekunder senare…
Ett helt ok pass kan jag summera till när jag återigen sitter i bilen, men ändå, hade det inte varit för allt drivande ålagräs hade jag ju fått MYCKET mer fisk…helt säkert…
//Pada
Medfluga.se 