Sol och värme – våren är äntligen här..

Jag skulle komma iväg tidigt idag. Så var i alla fall tanken. Det blir dock inte alltid som man tänkt. I vilket fall som helst så kom jag iväg ganska sent. Senare alltså. Senare än tänkt.

När jag kom fram så stod solen högst, ja nästan i alla fall. Det var i stort sett ingen vind, vattnet var mer eller mindre klart. Närmare land mindre klart, såklart..

Jag började som vanligt och fiskade mig utåt. Det brukar bli så, att börja fiska inåt är ju ganska svårt. Jag tog det försiktigt. Chansen att skrämma strandnära fisk är ju avsevärt större när vind inte behagar finnas, lampan står högt och lyser skarpt. Jag varken såg eller kände nada. Det var dödare än dödast. Jag gick en aning söderut, satte mig och tog en paus. Mackorna kom fram, mitt mjölkblandade kaffe inhalerades och jag mös i godan ro. Det var varmt som fan i solen. Helt enkelt skitvarmt. Jag svettades. Jag mös. Det var t-shirt väder. Våren är här.  Men fisken är det inte.. Pada skvallrade om att Steffan-dansken skulle komma ner för en kort tids fiske. Steffan-dansken är himmapappa, har en villa, jobbar i Dk. Han har alltså dåligt med tid.

Jag hade hunnit ut i vattnet och fiskat en stund när jag ser en gestalt komma ner på stranden en bit bort. Han hade en jacka som var grön. Ungefär som färgen på en Tuborg. Jag gissade att det var dansken som var här, eller där, beroende på hur man ser det. Han var ju här, ja, inte just här där jag var, utan mer där borta. Där han var. Typ?!.. Nåja. Jag såg att han viftade med spöt. Eftersom jag visste att han inte skulle stanna länge så rullade jag efter några minuter in linan och gick i land för att ta ett snack med honom. När jag kommer dit så tjoar vi. Han frågar hur det gått. Jag säger att jag fått nada, nothing, zero och ingenting. Jag förväntar mig naturligtvis att han säger detsamma. Steffan-dansken säger då helt sonika att han på kort tid har fått sju fiskar helt nära land. Nästan på stranden. Eftersom han snackar utrikiska så förstod jag inte först (jag ville inte förstå).. Sa han verkligen sju??.. SJU..(eller syv, eller något annat konstigt) Detta på typ 9 minuter.. Hmm, danskjävel tänkte jag lite snabbt. Komma hit här och ta våra öringar. MINA öringar. I VÅRT land. Han säger nu att han inte var säker på om det var jag som stod ”där borta”. I och med att han inte visste så hade han drillat med spöt nersänkt. Längs vattnet ni vet. Detta är ju faktiskt ett ganska secret spot, en hemlig plats, a place to be alone. Han drillar ungefär lika diskret som en skicklig pimpelfiskare under en tävling. En sån där som kan slita abborre i tid och otid utan att snubben 1,8 meter till höger om honom kan se att han faktiskt drar fisk hela tiden. Så gjorde han alltså. Okej. I see.

Nu säger han att vi faktiskt kan gå bort och kolla om de fortfarande är där. Det är där borta. Han pekar. Jag har precis gått där förbi, men inte sett något. Vi går bort. Vi ser fisk direkt. Dansken kastar och bommar en. Fortsätter, och tappar en. Han säger: Prova du också!! Naaaj, säger jag. Fiska du (din jävel, så kan jag stå här och dö) Jag känner mig som Jeppe. Han säger det en gång till. OKEJ säger jag, och går bort en bit. Jag lallar lite tyst för mig själv. Lalallaalllaaa.. Jag tänker kasta fint från andra hållet. Direkt så kliver det på en fisk. Nu har dansken också lyckats kroka en. Han får sin åttonde fisk, det är en utlekt fisk. Min är en liten blank sak. Väldigt fin faktiskt. Steffan börjar stressa. Han ska snart sticka. Han har ångest. Bara ett kast till. Å ett till.. Jag krokar ännu en, den är som den första. Liten och fin. Steffan får panik. Jää måå fään draaa. Jää måå fään komma hääm.. Jag fattar inte vad han säger. Men förstår snart att han måste sticka. Han springer iväg, kastar sig i bilen, tutar och försvinner. Jag får ytterligare en fisk innan stimmet drar vidare. Jag tar en paus, rapporterar lite snabbt till boysen via internet att Steffan var här och dominerade. (hade en jävla tur)

Det händer inte mer på stället. Jag drar vidare till en ny lokal. Där är det Gräs IF. Jag packar ihop och kör hemåt. Lite senare får jag reda på att Pada har varit där jag och Steffan varit. Han har hittat ytterligare två fiskar.

Det var en jädra fin dag alltså. Det var sol och värme. Våren är äntligen här.

(Men till helgen ska det blir kallt igen)

rille 3

/Rich..

Lämna en kommentar