Jo, det var lite dagen efter, dagen efter the clash…
Jag och Rille tog en rejäl sovmorgon medans Andreas och Tony, inspirerade av vår osannolika framgång i går, la om deras restade guidetur till en dag på väst med siktet instället på tarpon istället för en bonetur på öst/syd…
Startgropen var djup imorse, det kändes lite som att vi långt om länge hamnat i det riktiga ”Bahama mode”…
Men vi kom iväg ändå, vi tänkte på paddeltur inne i Fresh Creek, så så fick det bli! När man satt hemma i Sverige och kollade Google Earth inför resan kändes det som att Fresh Creek skulle man nog kunna täcka på en dag, i värsta fall två. Nu när vi gjort några pass inne i creeken kan jag säga att det hade tagit minst, MINST en vecka att täcka det, området är otroligt stort, det är som vissa flats vi varit på, det tar liksom ALDRIG slut!
Tyvärr har vi vädret lite emot oss idag, det är fint på förmiddagen, men framåt lunch drar tunga och mörka moln in samtidigt som vinden brassar på ordentligt, det är INTE lätt att spota fisk då, dom kan fan vara svåra att se när man har solen i zenit så med en stålgrå himmel har vi lite trubbel…
Vi går längs en kant som känns HUUR bra som helst, Rille går utanför mig och ser ganska mycket fisk, jag ser typ ingen första repan. När vi vänder och börjar gå tillbaka ser även jag en hel del fisk. För första gången på resan upplever vi att fisken ratar våra flugor, vid ett flertal tillfällen har vi fisk som antingen rentav skräms av blotta åsynen av flugorna (inga kommentarer, våra flugor är SJUKT snygga…), eller glider med ett tag för att kolla läget för att i nästa sekund lugnt bara vika av och bort…
Vafan?? Det har aldrig hänt tidigare under våra veckor här, det har mer eller mindre varit regelrätt överfall på våra flugor, men inte idag! Spännande, intressant och otroligt triggande, vi börjar testa flugor järnet!
Flugorna blir mer och mer lätt dressade, och till sist har jag turen att iallafall hitta EN fisk som är hungrig, den klipper en fluga som jag, innan resan, hånat för att vara så ful att jag INTE tänker knyta några såna (jag gjorde ju naturligtvis några såna i smyg ändå utan att säga något och det är jag så här i efterhand glad för…). Det är bra power i fisken, två 60 meter långa rusningar, det är underbart!
Sen kommer vinden, sen kommer locket…molnen…
Det blir nästan helt omöjligt att spota fisk, åtminstone innan det är för sent. Det börjar kännas lite lite uppgivet men vi kör ett varv till längs kanten. När vi kommit hela vägen upp till kanoten bildas det lite som en ficka där vinden inte kommer åt, vi har blankt vatten framför oss, tänk om vi kunde få se lite tailande fisk här! Vi står stilla, länge…och äntligen till sist! En stor ljus vajande fena! Det är så sagolikt vackert! Vi kan ganska lätt följa den när den kommer närmare och närmare oss. Jag har liiiiiiite bättre läge än Rille så jag lägger ett kast i samma riktning som vi nyss såg fenan. Ingen reaktion…
Ny ”svansviftning”, SJU meter framför mig, jag hukar mig snabbt ner för att inte skrämma fisken, viftar ut lite lina, flugan landar en halvmeter ifrån och den hinner inte sjunka mycket innan jag känner att det tar stopp! Direkt brassar den iväg och skrämmer sina polare, jo, det var flera fiskar inne, säkert en 6-8 stycken, men bara EN som viftade på ”svansen” och som jag verkligen såg, dom andra i gänget var bara helt enkelt ”the grey gosts of the flats…”, galet, kul och fascinerande hur dom kan var så nära mig och ändå inte synas…
Jag är nöjd, Rille är nöjd, men ändå dröjer vi oss kvar en liten stund för att se om vi kan hitta fler fiskar som vill taila i solnedgången för oss, men det blir inte roligare, så nu återstår bara en paddlingstur hemåt, lyckligtvis har vi inte så långt…
Någon som undrar hur det gick för grabbarna som drog till väst?
En missad take, och en tappad! Dock fick dom ge upp efter halva dagen på grund av dåligt väder…så, på ”en och en halv” tur har vi haft kontakt med FYRA tarpons, det är ett sjukt bra facit! Nort Andros is the place to be helt enkelt!
Vi kommer tillbaka nästa år, no doubt!
//P
Medfluga.se 