Det var en helt vanlig kväll.. En helt vanlig kväll på kusten alltså.
Jeppe stod norrut, jag stod söderut. Vi hade varsin sten. Varsin stor sten.
Redan i första kastet hade jag en stöt, bara en liten, men ändock en stöt. Kanske tio kast senare så krokade jag första fisken. Den drog inte vidare mycket, jag var säker på att det var en öring av mindre format, eller kanske en stor tobis, eller en spätta, eller en ulk, eller en näbbgädda, eller en………….. Det var det inte. Det var en torsk……. Nä, det var ingen torsk. Det är en öhh, öhh….en sej. En sej tänkte jag, de ska ju inte finnas här, inte så här långt söderut. Vad i hel….?
Jeppe stod som sagt en bit bort. Han såg att jag ”drillat”.. Han vinkade lite lätt.
Några kast senare så drog det återigen i grejerna. Denna gång var det en öring, en mindre, men definitivt en öring. Jeppe såg även detta. Jag såg att han hoppade ner från stenen, han närmade sig. Förmodligen var han sugen på lite fiske, han skulle inte fiska så länge så han kände väl att han borde ta chansen att ta sig till där fisken kanske kan vara. Där jag stod alltså. När han kom närmare så frågade han vad jag fått. Jag radade upp ett gäng troliga arter att få, men att det inte var någon av de arterna jag fått. Jag sa sen att jag fått en sej. Jeppe tittade så där konstigt som bara Jeppe kan titta. Lite underfundigt sådär.. Lite misstänksamt. Han ställde sig en bit bort. Nästan omedelbart fick Jeppe också fisk. Det var ingen öring. Det var en sej. EN SEJ..! Jeppe var mäkta stolt över att han fått ännu en art på sin retarderade chewy shrimp. EN SEJ. Ännu en art att lägga till handlingarna. Ganska snart fick Jeppe en sej till, och snart krokade han ännu en som släppte framför fötterna på han. En timme hade gått nu.. Tiden går fort när man fiskar. Jeppe skulle nu hem, det fick bli en snabbis idag. Jag stannade kvar. När Jeppe hade gått en bit så krokade jag på ännu en sej. Vi tjoade lite lätt och Jeppe försvann.
När Janne dök upp så hade jag fått 7 sejar och en liten öring till. Janne hade varit vid en annan lokal och hittat två öringar där. Vi började snacka lite lätt om fiskarna, och om det verkligen var sej. Janne fick se en som jag lyckades få precis när han var där. Först så trodde han att det kunde vara bleka, men ändrade sig efter ett tag till att det verkligen var sej. Det är ju inget man ser varje dag.. Det kan dessutom vara lite knivigt att se när de är små. På större fisk blir det lättare. Generellt kan man säga att sejen har ett mindre underbett och lite ljusare rygg, medan blekan har det omvända. Annars är de ganska lika.
Det fanns fler sejar i havet den här kvällen. Jag lyckades hålla räkningen vid liv, den stannade vid 24 stycken. Janne fick också ett gäng. Jag fick dessutom fyra öringar och två torskar. Jag bommade även en näbbgädda, jag såg att det var en näbbgädda, den flög upp över ytan strax efter att den attackerat flugan. Jag var inte missnöjd över bommen, man lär få tillräckligt många av den arten vad det lider… Det blev dock en grand slam ikväll. Ingen vanlig sådan, vilken det nu skulle vara, men ändock en form av grand slam. Förmodligen kommer det inte att hända igen. Jag har inte innan hört talas om att någon har fått sej så här långt söderut, så här nära land och minsann inte vid flugfiske. Det var ett minne att minnas. Det var en grand slam av special sort alltså.
Vi parkeringen så fick vi se när två ugglor gled förbi och satte sig i en tall helt nära oss. De hoade lite lätt. Vi hörde även Hemglassbilen i fjärran. Snuten gled förbi men vi gled hem.
/R
Medfluga.se 