Ett lufthål mitt i veckan, 1 maj, demonstrationstågen ringlar sig fram överallt…
Det är naturligtvis inte något som intresserar oss, och inte heller större delen av den svenska befolkningen…
Solen skiner juh. och det blåser typ NOLL. Kan som bli en fin och varm dag om inte annat. Jag och Martin nöjer oss med att fiska från stranden, medans Flisan som alltid ska göra sig till hade samlat energi och släpat med sig flytfåtöljen, nu skulle den stora upp! Nej, Flisan är en fin liten kille, och ödmjuk, nästan FÖR ödmjuk allt som oftast…
Vi kastar av första sträckan både från land o från sjöss, vi känner inget, Martin har en liten följare trots att han har ålagräs som fastnat på flugan…Jag får adrenalin på nåt pucko på stranden bakom mig som tyckte att ”kasta sten är roligt, det står en fiskare därute men om jag kastar lite bredvid honom är det nog ingen fara…” PLUMS! 25 meter bredvid mig!
-Vafan!? Helt ärligt?? Vad fan håller du på med?? Jävla pajas!! (Jo, jag kan ryta till ibland…)
Han sänker huvudet och lommar bort…vilket spån…!
Platsbyte till samma spot som jag och Martin hade så trevligt fiske på sist. Det tar inte många kast innan en liten 35´a kliver på, snabbt avkrokad och tillbaka ut med den igen. Nu har vi tagit 5 fiskar på den här sträckan på två turer, och ALLA har bitit inom ett område av 10-15 meter…det KAN inte vara en tillfällighet. När det blir liiite varmare i vattnet ska jag ner med snorkel och kolla vad det är…
Jag och Martin har varsin dragning till innan vi har tagit oss över spoten. Vi sätter oss och jäser i solen (jo, vi är förbaskat bra på det), tar en kanelgiffel och tar det allmänt lugnt. Efter ett tag trillar Robban in också som varit på en spot lite längre söderut, gott om sej tydligen…
En än gång fiskar vi av sträckan, alla fyra (Flisan tröttnade på att få paddla järnet i den hårda strömmen bara för att ens hålla kvar samma postion, kan tänka att de små benen fick jobba en hel del…)
Vi känner inget…inget alls…
Vattnet har stigit och vinden börjar ta i lite, platsbyte IGEN. Vi delar upp oss, jag och Robban tar oss långt söderut medans Flisan och Martin går en liten bit norrut. Robban drar nästan direkt en 40 cm´s blänkare på första lillrevet. Jag hinner gå en bra bit innan jag har första kontakten, det visar sig vara en liten sej…
När jag gått nästan hela sträckan hittar även jag en liten 35 cm´s blänkare.
På vissa ställen har det tryckts in en hel del gräs, fastnar överallt och ställer till det! Jag tror dock att det kan löna sig så vi fiskar vidare, och visst, ganska snart biter ytterligare en liten 35´a! Det känns som hett det här! Vi börjar närma oss ett ganska stort rev, och ”inne i hörnan” mot land är det väldigt djupt. Jag kommer närmre och närmre och nästan helt in mot kanten av revet SUUUUGER det till! Spänner upp och känner att det blir TUNGT! Göött gung men känns ganska trött. Tror först det är en ”ärkeraga” men ser nästan direkt att det är nåt stort och silverblankt därute. Jäklarns! Det är en stor fisk! Börjar hojta på Robban och från långt håll har både Flisan och Martin sett vad som står på. Efter lite strul lyckas jag ta ett ordentligt tag om stjärtspolen, sweet!
Vi mäter den till 67 cm, blank och hur fin som helst! Kanske kanske är den liiiite mager, fulton hamnar på 0.997, så KLOCKREN är den inte, men fortfarande en riktig pjäs!
”Tyvärr” hinner jag inte fiska mer idag, det blev ändå några timmar, och med en jäkligt skön avslutning, så, jag är ändå nöjd med dagen!
Imorrn är det torsdag, prylarna kommer packas och tas med i bilen till jobbet, fiske på eftermiddagen, you bet!
//P
Medfluga.se 