Jag har upptäckt att mina löften till mig själv kring hur och när jag ska fiska, snarare rör sig om väldigt suddiga riktlinjer. Som förra helgen, att jag aldrig ska fiska gädda i nordostvind. Eller denna helg, att jag aldrig kör till Blekinge under Blekinge gäddfestival. Jag är tydligen en väldigt svag människa och helt utan karaktär. Väderprognosen visade alldeles för bra indikationer för bra fiske så jag körde upp. ”The tactic man” hade som plan att försöka placera sig i områden med massa sten där jerkbåtarna (pun intended) inte kan komma in och skicka sina projektiler i nacken på mina slemmisar. Även besök på små obetydliga rev där fluga har fördelen att sväva ovanför tången ingick i planen.
I bilen på väg upp mot Blekinge såg jag för mitt inre hur jag poserade med minst en sju kilos inför de beundrande blickarna från bikinitjejerna på stranden. Planen var så säker att jag nästan trodde på den själv. Väl framme spolierades mina drömmar av synen som mötte mig. Vattenståndet var så lågt att revet där jag tänkte fiska var nästan torrlagt. Utanför revet var vattnet fullt av sjögräs som hade lossnat under nattens hårda vindar. Dessutom låg det fyra! båtar med jerks (pun intended again) i viken utanför. Tactic man is a looser! Hyffsat besviken kastar jag lite förstrött mellan klumparna av sjögräs för att skingra tankarna. Tydligen har spinnfiskarna missat en liten liten rackare som väljer min fluga istället. Inte konstigt med tanke på att den i princip var parkerad uppe på land.
Dagen förflöt på samma sätt. Uppsökande av flera grunda platser med sten ger den ena småfiskparkeringen efter den andra. En hel del fisk kliver på och nästan lika många missar jag. Smågäddor tenderar till att attackera mer våldsamt men missar oftare än större gäddor. De grundare spotsen gör också att virvlar syns oftare från den jagande fisken. Hur kul som helst! Vanlig hemtagning, virvel, man vet att en fisk jagar, tre snabba och uppehåll, sedan PANG! Funkar varje gång..
Det märks att det är tävling i trakten. Vid inte mindre än tre tillfällen blir jag avskuren eller blockerad av båtar som läser av min tänkta fiskesträcka. Stackare, att fiska under sådan stress att man måste ta till sådan taktik. Det ska sägas att jag inte är emot tävlingen. Jag tycker det är bra att skärgårdsgäddan syns och att den är värd att bevaras. Att det finns en ekonomisk vinst genom bevarad biologisk mångfald. Dessutom går tävlingarna allt mer mot bevarande av fiskbeståndet genom c&r. Jag personligen har däremot ingen lust att tävla i fiske.
För min del blir det bara smått den här dagen. Har inte ens ett foto på gädda den här dagen. Inte lönt att ta fram kameran liksom.. De större var helt enkelt inte inne på grunt vatten. Förmodligen var det låga vattenståndet boven i dramat. Sluträkningen blev tvåsiffrigt men jag byter gärna bort hur många små som helst för ett par med lite tyngd i. Den sista gäddan straffar mig för min hybris jag lyckades bygga upp under bilfärden upp. Den slänger sig kraftigt precis när jag släpper den från gälgreppet och gälräfständerna skär upp ring- och lillfingret. Dock upptäcker jag det inte förrän det börjar bli kladdigt och den vita fluglinan fläckas röd. Tur att det inte finns pirayor i skärgården..
Medfluga.se 