Klockan ringer tidigt, bla bla bla…
Alla killar är peppade, bla bla bla…
Kaffe, bla bla bla…
Randiga krigare, är hur kul som helst, bla bla bla…
Äntligen dags, bla bla bla…
Lovat regn hela dagen men vad gör väl det, bla bla bla…
Det började trögt. Riktigt trögt. Normalt sett hugger det inom de första tio kasten. I alla fall för någon i gänget. Men nu, nada. Lite orolig blev man allt. Ska det bli en sådan dag? När man får kämpa för ett knippe småborrar?
Lågtrycket och lågvattnet skvallrade om att det faktiskt fanns en möjlighet för ett mardrömsscenario. Mardröm för de som längtar så mycket ut till vattnet. Nu när de flesta i gänget är småbarnsföräldrar med både en och två telningar där hemma blir fiskedagarna allt färre och följaktligen mer värda. Det skulle visa sig att jag hade både rätt och fel. Huggsexan uteblev men med list, taktik, teknik och lite tur kunde vi ändå leverera.
De första timmarna bjöd som sagt på trögt fiske och vi tvingades motvilligt lämna våra favoritplatser för att söka oss till, för oss, ofiskade områden. Eller ja, vi lämnade två killar på bästa platsen och två fick vara rekognoseringstrupp. Man behöver ju inte riskera allt, vi är ju trots allt medelålders småbarnsföräldrar. Vi vågar lagom liksom. Inte så att vi gav oss ut helt utan mål, vi hade naturligtvis rekat potentiella reservplatser som man alltid gör. Grisjobbet påbörjades. En effektiv avfiskning med längre stopp på tillsynes heta platser. En o annan småfirre kom upp men inget som höjde något ögonbryn. Jag skuggade ett par äldre herrar som tidigare på dagen såg ut att ha ett tydligt mål i sikte. De stannade inte någonstans utan parkerade sig vid en fin udde. När de lämnade var jag först framme, kissade lite revir (jävla kaffe), och hoppades att platsen inte skulle vara helt söderfiskad. Fisken här rör sig en hel del och möjligheten till napp fanns ändå där. Faktumet att vi dessutom fiskar med fluga gör att det kan bryta mönstret för fisken som är exponerad för ett stort antal jiggar.
Lägger ett kast mot den djupare farleden och låter cheewyn sjunka medan jag mendar lite slack i linan för att kompensera för strömmen och ge flugan möjlighet att sjunka. Strip, strip, strip, draaaaaag, paus. Strip, strip, draaag och ett litet pill i känns i linhanden. Strip, draaaPANG! Missar när linan glider ut genom fingrarna men borren är girig och har kvar min räkimitation i munnen utan att spotta. En borre på en sju-åtta hekto glider upp och jag krokar försiktigt av i vattnet. Första kastet på stället. Verkar inte helt fel.
Ytterligare ett kast i samma riktning producerar inget. Jag lägger ett långt kast längs med kanten och upprepar den intränade proceduren. Pill i linhanden halvvägs in, men inget mer.. Strip,strip, pill igen, vafaan, småfisk som inte får in flugan ordentligt i munnen. Lååångsamt drag och linan sträcker upp. Jag höjer spöet och det svarar genast med en tung djup bugning. Sweet! Lite större. Inget sprall bara tungt. Pressar lite, inget händer, den stångar fortfarande mot botten. Ser att Robert är på väg ut och jag viftar att han få skynda på. Vågar faktiskt inte pressa på för hårt då jag har tappat flera bjässar på det sättet. Det tar faktiskt en bra stund innan jag ens får se fisken. En riktig bred puckelrygg visar sig och kan med lite trixande komma in för ett stadigt tumgrepp. 1,4kg är inte dumt, inte dumt alls. Inget pb men en härlig fight. Det var därför vi kom hit, för att fightas med de stora gamla damerna och inte för att slå mängdrekord. En stund senare blir det ytterligare en fin fight för mig och fisken vägs till 1.3kg. Ett par kilosfiskar fördelas över gänget senare men det är dessa två som sticker ut. Om ni inte tycker att bilderna motsvarar hur en riktigt stor abborre ska se ut så måtta en 48-49cm mellan händerna och se om det bättre motsvarar era förväntningar. Ganska ok va?
Idag var det cheweyshrimp i version 2.0 som verkligen levererade. Den senaste varianten bunden på en dropshotkrok som alltid sjunker horisontellt som en riktig räka gör trots att den är ganska tungt belastad är en förbättrad favorit.
Kolla cheweyn i krokstorlek #2 där nere i gapet. Ser ut som en cocktailräka i munnen på en stor abborre.
Medfluga.se 