Det flyter…

Ett lufthål mitt i veckan, 1 maj, demonstrationstågen ringlar sig fram överallt…

Det är naturligtvis inte något som intresserar oss, och inte heller större delen av den svenska befolkningen…

Solen skiner juh. och det blåser typ NOLL. Kan som bli en fin och varm dag om inte annat. Jag och Martin nöjer oss med att fiska från stranden, medans Flisan som alltid ska göra sig till hade samlat energi och släpat med sig flytfåtöljen, nu skulle den stora upp! Nej, Flisan är en fin liten kille, och ödmjuk, nästan FÖR ödmjuk allt som oftast…

Vi kastar av första sträckan både från land o från sjöss, vi känner inget, Martin har en liten följare trots att han har ålagräs som fastnat på flugan…Jag får adrenalin på nåt pucko på stranden bakom mig som tyckte att ”kasta sten är roligt, det står en fiskare därute men om jag kastar lite bredvid honom är det nog ingen fara…” PLUMS! 25 meter bredvid mig!

-Vafan!? Helt ärligt?? Vad fan håller du på med?? Jävla pajas!! (Jo, jag kan ryta till ibland…)

Han sänker huvudet och lommar bort…vilket spån…!

Platsbyte till samma spot som jag och Martin hade så trevligt fiske på sist. Det tar inte många kast innan en liten 35´a kliver på, snabbt avkrokad och tillbaka ut med den igen. Nu har vi tagit 5 fiskar på den här sträckan på två turer, och ALLA har bitit inom ett område av 10-15 meter…det KAN inte vara en tillfällighet. När det blir liiite varmare i vattnet ska jag ner med snorkel och kolla vad det är…

Jag och Martin har varsin dragning till innan vi har tagit oss över spoten. Vi sätter oss och jäser i solen (jo, vi är förbaskat bra på det), tar en kanelgiffel och tar det allmänt lugnt. Efter ett tag trillar Robban in också som varit på en spot lite längre söderut, gott om sej tydligen…

En än gång fiskar vi av sträckan, alla fyra (Flisan tröttnade på att få paddla järnet i den hårda strömmen bara för att ens hålla kvar samma postion, kan tänka att de små benen fick jobba en hel del…)

Vi känner inget…inget alls…

Vattnet har stigit och vinden börjar ta i lite, platsbyte IGEN. Vi delar upp oss, jag och Robban tar oss långt söderut medans Flisan och Martin går en liten bit norrut. Robban drar nästan direkt en 40 cm´s blänkare på första lillrevet. Jag hinner gå en bra bit innan jag har första kontakten, det visar sig vara en liten sej…

När jag gått nästan hela sträckan hittar även jag en liten 35 cm´s blänkare.

På vissa ställen har det tryckts in en hel del gräs, fastnar överallt och ställer till det! Jag tror dock att det kan löna sig så vi fiskar vidare, och visst, ganska snart biter ytterligare en liten 35´a! Det känns som hett det här! Vi börjar närma oss ett ganska stort rev, och ”inne i hörnan” mot land är det väldigt djupt. Jag kommer närmre och närmre och nästan helt in mot kanten av revet SUUUUGER det till! Spänner upp och känner att det blir TUNGT! Göött gung men känns ganska trött. Tror först det är en ”ärkeraga” men ser nästan direkt att det är nåt stort och silverblankt därute. Jäklarns! Det är en stor fisk! Börjar hojta på Robban och från långt håll har både Flisan och Martin sett vad som står på. Efter lite strul lyckas jag ta ett ordentligt tag om stjärtspolen, sweet!

Vi mäter den till 67 cm, blank och hur fin som helst! Kanske kanske är den liiiite mager, fulton hamnar på 0.997, så KLOCKREN är den inte, men fortfarande en riktig pjäs!

”Tyvärr” hinner jag inte fiska mer idag, det blev ändå några timmar, och med en jäkligt skön avslutning, så, jag är ändå nöjd med dagen!

Imorrn är det torsdag, prylarna kommer packas och tas med i bilen till jobbet, fiske på eftermiddagen, you bet!

//P

Chillin´ with the beach boys…

Jo, det var lite en sån dag liksom. SOL, lågt vatten järnet och ja…kändes liksom sådär. Men jag och Martin försökte på nåt falskt sätt trissa förväntningarna ändå i bilen på väg. Ingen av oss trodde nog egentligen inte på vad den andra satt och ljög om. Men, fiska är ju rätt skoj så vi kör! Kan ju bli en fin vårdag oavsett…

Kändes till och med FANTASTISKT ohett när vi kom fram…men vi kastar av sträckan så har vi skiten gjort liksom…

Och jo, en blank 40 cm´s tycker tigerräkan ser god ut och biter, helt ok att lyckas hitta iallafall EN fisk i ett läge som känns rätt tröstlöst.

Rille ringer och påstår att han är på väg till en annan spot, äh, kan lika köra dit vi med, vi kan ju liksom ha ”tråkigt” tillsammans…

Rille sitter fortfarande kvar i bilen när vi kommer fram, Janne står en bit bort ute i vattnet och ja, han fiskar faktiskt! Hmm…vi chillar nog lite. Vi slår oss ner i solen och tar det allmänt lugnt. Det känns som att det inte är nån panik direkt. Vattnet fortsätter att sjunka och solen bara skiner och skiner, fan, man kanske kan fylla på lite på fiskebrännan i fejan?

Timmarna går, vadarna börjar torka, och magen börjar kurra….

-”En deg nu hade inte suttit fel” får Rille plötsligt för sig. Alla vaknar ur ”dvalan” och blir plötsligt jäkligt pigga,

-”Kör du o hämtar ett gäng pizzor då?” frågar jag lite lätt hånfullt…

(Tystnad)

-”Ja vafan, vad ska ni ha då?”

Sweet! Pizza på stranden, Rille kör o handlar och vi kan fortsätta det vi gör så bra, just ingenting!

39 minuter senare är vi om möjligt ännu mer nöjda, mätta, belåtna och fortfarande med en sol i ansiktet som ändå värmer lite i den lätt kylande vinden. Vattnet då? Har det hänt nåt? Jomen, det har vänt, det är på väg upp igen!

Men, vi har det ju rätt gott här på stranden…äh, vi väntar ett tag till, ingen panik…

När vi har jäst i typ 5 timmar och 46 minuter tycker vi ändå att det kanske kan börja bli dags att iallafall TÄNKA på att göra ett kast…

17 minuter senare har vi alla väldigt mödosamt släpat ut oss i vattnet. Nu har ju faktiskt vattnet ändå stigit så pass mycket att det känns liiite vettigt att fiska.

7 minuter senare har jag ett tuuungt och ganska segt hugg, spänner upp och känner hur det tar stopp. Rätt tunga gungningar och ”jaha, nedfallsfisk…” Men efter en kort stund ser jag fisken och den ser ju väldigt blank ut för att vara en utlekt? Den fattar att allt inte står rätt till och börjar ilskna till, aha, en bättre fisk! Den är till och med så fin att jag gapar och vinkar åt både Martin och Janne att dom nog får komma hitåt lite.

Jo, det är en riktig tjockis! 60 cm lång prick och med en buk som skulle göra vilken Bahamiansk kvinna som helst avis…

        

Det tar inte många minuter efter att vi släppt iväg fisken innan Martin gapar till bakom ryggen på mig, vänder mig om och ser att han står med böjt spö, sweet! Verkar vara en bättre fisk också, det syns rätt tydligt. Jag tar mig bort mot honom och visst, det är en silvrig finfisk också!

Stimmet är inne och snurrar framför oss så det är bara ut med flugan igen! Jag får ett par mindre till och bommar en, Martin hinner tappa två innan stimmet verkar ha dragit vidare…

Det blev några intensiva 15-20 minuter, vi fiskar vidare men ingen av oss fyra känner något mer…

Med liite bättre bränna i ansiktet än man hade i morse bestämmer vi oss att det får vara nog. Vi är nöjda.

//Pada

Back to the bones…

Jo, det var lite dagen efter, dagen efter the clash…

Jag och Rille tog en rejäl sovmorgon medans Andreas och Tony, inspirerade av vår osannolika framgång i går, la om deras restade guidetur till en dag på väst med siktet instället på tarpon istället för en bonetur på öst/syd…

Startgropen var djup imorse, det kändes lite som att vi långt om länge hamnat i det riktiga ”Bahama mode”…

Men vi kom iväg ändå, vi tänkte på paddeltur inne i Fresh Creek, så så fick det bli! När man satt hemma i Sverige och kollade Google Earth inför resan kändes det som att Fresh Creek skulle man nog kunna täcka på en dag, i värsta fall två. Nu när vi gjort några pass inne i creeken kan jag säga att det hade tagit minst, MINST en vecka att täcka det, området är otroligt stort, det är som vissa flats vi varit på, det tar liksom ALDRIG slut!

Tyvärr har vi vädret lite emot oss idag, det är fint på förmiddagen, men framåt lunch drar tunga och mörka moln in samtidigt som vinden brassar på ordentligt, det är INTE lätt att spota fisk då, dom kan fan vara svåra att se när man har solen i zenit så med en stålgrå himmel har vi lite trubbel…

Vi går längs en kant som känns HUUR bra som helst, Rille går utanför mig och ser ganska mycket fisk, jag ser typ ingen första repan. När vi vänder och börjar gå tillbaka ser även jag en hel del fisk. För första gången på resan upplever vi att fisken ratar våra flugor, vid ett flertal tillfällen har vi fisk som antingen rentav skräms av blotta åsynen av flugorna (inga kommentarer, våra flugor är SJUKT snygga…), eller glider med ett tag för att kolla läget för att i nästa sekund lugnt bara vika av och bort…

Vafan?? Det har aldrig hänt tidigare under våra veckor här, det har mer eller mindre varit regelrätt överfall på våra flugor, men inte idag! Spännande, intressant och otroligt triggande, vi börjar testa flugor järnet!

Flugorna blir mer och mer lätt dressade, och till sist har jag turen att iallafall hitta EN fisk som är hungrig, den klipper en fluga som jag, innan resan, hånat för att vara så ful att jag INTE tänker knyta några såna (jag gjorde ju naturligtvis några såna i smyg ändå utan att säga något och det är jag så här i efterhand glad för…). Det är bra power i fisken, två 60 meter långa rusningar, det är underbart!

Sen kommer vinden, sen kommer locket…molnen…

Det blir nästan helt omöjligt att spota fisk, åtminstone innan det är för sent. Det börjar kännas lite lite uppgivet men vi kör ett varv till längs kanten. När vi kommit hela vägen upp till kanoten bildas det lite som en ficka där vinden inte kommer åt, vi har blankt vatten framför oss, tänk om vi kunde få se lite tailande fisk här! Vi står stilla, länge…och äntligen till sist! En stor ljus vajande fena! Det är så sagolikt vackert! Vi kan ganska lätt följa den när den kommer närmare och närmare oss. Jag har liiiiiiite bättre läge än Rille så jag lägger ett kast i samma riktning som vi nyss såg fenan. Ingen reaktion…

Ny ”svansviftning”, SJU meter framför mig, jag hukar mig snabbt ner för att inte skrämma fisken, viftar ut lite lina, flugan landar en halvmeter ifrån och den hinner inte sjunka mycket innan jag känner att det tar stopp! Direkt brassar den iväg och skrämmer sina polare, jo, det var flera fiskar inne, säkert en 6-8 stycken, men bara EN som viftade på ”svansen” och som jag verkligen såg, dom andra i gänget var bara helt enkelt ”the grey gosts of the flats…”, galet, kul och fascinerande hur dom kan var så nära mig och ändå inte synas…

Jag är nöjd, Rille är nöjd, men ändå dröjer vi oss kvar en liten stund för att se om vi kan hitta fler fiskar som vill taila i solnedgången för oss, men det blir inte roligare, så nu återstår bara en paddlingstur hemåt, lyckligtvis har vi inte så långt…

Någon som undrar hur det gick för grabbarna som drog till väst?

En missad take, och en tappad! Dock fick dom ge upp efter halva dagen på grund av dåligt väder…så, på ”en och en halv” tur har vi haft kontakt med FYRA tarpons, det är ett sjukt bra facit! Nort Andros is the place to be helt enkelt!

Vi kommer tillbaka nästa år, no doubt!

//P

 

Grand slam…

…blev det inget med idag. Vi fick ingen bonefish…äh, ingen Permit heller!

Nu kanske jag avslöjat allt redan, men glädjeruset sitter nog kvar, en hel del fortfarande. Känns som att jag skulle kunna skriva en hel bok om gårdagen, det hände så jäkla mycket!

Vår guide Thomas Kee, som vi egentligen sprang på av en ren slump, hade GARANTERAT oss shots på både Tarpon och Permit. Vi var ju lite skeptiska men vi kunde inte motstå frestelsen OM det skulle stämma. Vi bokade upp honom för en dag på västsidan. Det är en lång bil- och båtfärd för att ta sig till hans heta spots.

Men det är värt varenda sekund! Richard vinner klunsen och får gå upp och ställa sig i fören. Upplägget är att ha permitprylarna i handen, och tarponriggen liggandes precis bakom (läs, jag håller, redo att ge tarponspöt till honom om det blir dags).

Kan det ta 5, kanske 7 minuter innan Thomas uppjagat viskar Tarpon, tarpon!! Grab your tarpon rod!! Vi byter snabbt och när dom två stora silversillarna närmar sig kastavstånd är allt klart, Richard lägger ut helt perfekt framför fiskarna men dom vill inte ta…ADRENALIN!

Thomas skyller direkt på flugan, han börjar rota i sin egen ask och tar fram en annan….

Snart är det dags igen, en fisk som mer eller mindre står helt still, perfekt laid up, Rille lägger återigen flugan perfekt framför den, vi ser fisken reagera direkt, följer efter och tar! Rille missar första, men fisken är fortfarande efter! Fisken tar igen, den är uppe med HELA huvudet över vattenytan med vidöppen mun, stor som en spann, och tar flugan! DEN synen kommer jag minnas för resten av mitt liv, inget snack! Kampen varar i dryga 30 minuter. När en fisk på 90 pounds gör luftsprång, då ryser jag i hela kroppen! Maken till mäktigt har jag aldrig sett!

          

Det är lite med skräckblandad förtjusning som jag kliver upp i fören, det är MIN tur! Första miuterna har jag så mycket adrenalin att jag ibland skakar till, det här är GRYMT! Vi glider sakta längs kanten på en flat, och vi hinner komma ganska långt innan larmet går, Tarpon! Det är dessutom en storpåriktigt tarpon, ”that´s a 150 pounder”…he…hehe…jodå, kan bli intressant det här. Snart är vi inom kastavstånd och jag får dit flugan helt perfekt! Den vänder upp, följer efter, följer efter, följer efter! När den bara är 5 meter från båten vänder den av och glider bortåt! AAAAHHHHH! Puls puls puls!

Tydligen en fisk Thomas sett just över den här flaten tidigare, men som han aldrig lyckats lura, det här var det närmaste han kommit så här långt…nästa gång, då….

Jag får chansen på fler fiskar, vissa gånger gör jag det bättre än andra, vinden har börjat öka så det blir svårare och svårare, flera försök får jag göra kast rakt in i vinden och det är inte alltid jättelätt (måste ha nåt att skylla på…).

När jag spookar, pajar, mitt FJÄRDE försök på fisk skriker jag rakt ut! Helvete då!

Guiden tröstar mig o säger att det kommer fler, ja kanske, men jag får nog inte HUR många chanser som helst!

Långt in i en grund vik ser vi en stor svart skugga, det måste vara flera fiskar som står tillsammans! Vi kommer allt närmre och närmre och det visar sig vara 4 st som står tätt ihop! Första kastet blir bra, flugan stryker precis framför dom men ingen reaktion. Andra kastet blir snett bakifrån, upp och in i vinden, båten driver snabbt så jag kommer ur läge, lägger ett desperat kast mot fiskarna som blir helt åt helvete! Fisken skräms! Detta är inte sant!

Vi följer fiskarna som simmar uppåt i viken, men efter 60-70 meter vänder dom helt om och kommer tillbaka mot oss. Rätt vad det är så är dom inom kastavstånd igen! Jag lägger ut flugan, får direkt en reaktion från en av fiskarna som sätter av mot flugan, och på samma sätt som Richards fisk gjorde gör också min! Upp med hela huvudet över ytan med vidöppet gap och tar flugan! Mitt livs hårdaste och rejälaste mothugg och fisken sitter!! Jaaa!!

Den bjuder på ett gäng präktiga språng och några kortare rusningar innan jag med nervös blick kan se Thomas säkra fisken med ett rejält grepp om underkäken, det är inte sant, jag tog den, jag tog den!

En HELT otrolig dag över ALLA förväntningar!

Så, tack Thomas Kee!

        

// Pada & Rille

Alla får!

Vi kunde bara inte låta vårt nyfunna ställe vara ifred, vi var tillbaka på plats idag igen. På sjunkande tidvatten dessutom, men det kändes hur bra som helst ändå! Solen fick skina från en mer eller mindre helt molnfri himmel idag, och det blåste inte sååå mycket heller så ja, det kändes som sagt über…

Är inte säker på om jag talar sanning eller ljuger nu, men spoten vi fiskar idag känns som det absolut största sammanhängande flatsområdet vi varit på. Det är helt enormt! På ett sätt känns det lite tröstlöst, att hitta en relativt liten, silvrig fisk här, som dessutom har ett grymt bra kamouflage och liksom är skapt för att leva här, är INTE lätt att hitta! När det dessutom går lite sjö som gör falska skuggor, ja, då är det fan ingen barnlek att hitta fisken.

Ibland kan man se dom hur tydligt som helst som mörka, tydliga skuggor som kommer mot en, men vänder dom bredsidan till kan dom helt plötsligt bara försvinna ur synfältet.

Trots alla försök till bortförklaringar ovan så ser jag helt plötsligt en skugga som rör sig, långsamt kommer den glidande från vänster till höger, 10 meter ifrån mig. Pulsen skjuter som en raket rakt upp och jag gör ett kast, rakt in i den hårda vinden dessutom, flugan landar faktiskt ganska ok framför fisken. I samma sekund kommer det ENDA molnet på hela himlen och skuggar vattnet, fisken ”försvinner”, jag kan inte längre anpassa min hemtagning efter läget på vart fisken är, men jag börjar ta hem flugan och nästan direkt nyper det till! Jag missar! Shit! Lägger direkt ut flugan två meter i fiskens tilltänkta rutt, molnet ligger kvar så jag ser den fortfarande inte, flugan hinner knappt landa innan linan rusar ut genom linringarna, it´s on! Den tar sig snabbt iväg och utåt i ett försök att nå djupare vatten. Tunga tunga huvudknyckar, javisst, en rejäl fisk igen kanske?? När den efter ett bra tag kommer glidande in mot mig ser vi att det är ytterligare en rejäl pjäs! Nice! Några snabba pics och iväg till friheten! Vilken start!

                

Vi ser faktiskt en del fisk sett över hela dagen, trots det oändliga området. Det bara måste betyda att det nog håller en hel del. Alla får fisk idag, vilket är jäkligt skoj. Jag får inte mer än den där första på morgonen, får ett par halvtaskiga shots utan att leverera, Tony får också en stadig pjäs, Rille får tre, största på runt 2 kilo, Andreas får oxå tre, med samma topp som Rille ungefär.

Priset för dagens sumpare vinner Andreas med hästlängder iallafall. Han spotar en fisk som kommer mot honom, släpper ner flugan i vattnet, lyfter upp linan ur vattnet, gör två luftkast sen är flugan borta, strike one. På med ny fluga, inom bara ett fåtal minuter spotar han en ny bone, lägger ut flugan, fisken kommer, tar flugan, mothugg smack! Han spränger tafsen i mothugget! Strike two. På med tredje flugan på 10 minuter, han lyckas återigen spota en ny fisk, ut med flugan, samma historia, fisken tar, smack! Skarven mellan tippet och leadern går, strike THREE…vilken loser…

Vi fiskar faktiskt på ett ställe idag som känns som allra hetast på sjunkande, och på LÅGT vatten, när sen vattnet når sin maxgräns på andra hålle, dvs high tide, känns det inte alls lika hett. Vi är alla övertygade om att det här stället kommer få fler chanser!

// Pada

Bones gives you boner…

Vi vaknar till en helt stilla morgon, inte ens en liten vindpust krusar ytan på havet när vi tittar ut genom fönstret. Tyvärr är himlen ganska mörk, minst sagt. Det är oväder på gång, så idag kan vi ta det riktigt lugnt med våra morgonbestyr. Det är ett rejält åskoväder som drar förbi under förmiddagen, men vi tar det ändå med ro, rätt gytt o softa lite när man vaknar för en gångs skull.

Tidvattnet är ju dessutom inte som allra högst förrän runt 5-tiden i eftermiddag så det passar ju sig ganska bra ändå med lite oväder på förmiddagen, ja, om det nu tvunget skulle komma något alls…

Det ger oss dessutom ett antal timmar att smida planer, och ja, vi SMIDER PLANER, det kommer bli bra!

Åskan försvinner, regnet avtar, och vinden håller sig fortfarande modest, dags att dra! Det blir återigen till ett nytt ställe, ja, det är INGA som helst problem att fiska ett nytt flatsområde varje dag, så varför inte göra det? Enligt initierade källor är det tydligen inte bara bones som kommer in med tidvattnet, utan även permit, stor sådan, i sällskap med bones´en, känns sådär intressant va?

Vi hittar en creek som ligger på så vis att det ligger helt och hållet skyddat från vinden som kommer utifrån havet, vattnet ligger bokstavligt talat som en spegel. Jag och Andreas går längs en kant som tillslut bildar ett litet sund, och där, en meter från land på andra sidan sundet, ser vi en STOR ljus fena som vajar till, och igen! Vafan? Det där är en stor fena! En permit?? Eller en giga bone? Andreas lägger snabbt ett kast som landar en meter bredvid fisken, jag och Tony kollar spänt på från avstånd. Det tar inte många sekunder innan vi ser Andreas spänner upp och har krokat den! Linan fräser grymt skönt i vattnet när fisken rusar förbi oss och ut mot djupare vatten, Andreas skrattar lite nervöst när fisken bara går o går o går! Jag tror vi allihop hoppas på att det verkligen är en permit, men vi vågar nog inte säga det rakt ut ändå. Tillslut lyckas han sätta lite ordentlig press på fisken och när den kommer närmare så ser vi att det ”tyvärr” är en bonefish, men det är ett lok till fisk! En stabil bone i 4 kilosklassen! Jo jag tackar!

Jag och Richard går åt varsitt håll om det lilla sundet, men det tar inte många minuter innan Rille ropar åt mig att han har tailande bonefish längre in i creeken, ett gyllene tillfälle att få lite coola bilder! Jag gör en helomvändning och tar mig långsamt mot Rilles håll. Och ja, dom går och tailar och plogar längs kanten till mangroven, och jag kan lova er en sak, bara att se det är fan nästan värt hela resan, fantastiskt häftigt att se dom gå och taila på spegelblankt vatten!

Vi smyger oss upp på land för att ta oss närmare så obemärkt som möjligt, och tillslut har vi en single fish som går och bökar inne på grundvattnet. Det är en STOR fena som vajar! Tack vare att Rille är en så fin vän (och att jag har fått färre fiskar på resan, och därmed var jävligt värd att fiska på den här fisken) så får jag den stora äran att fiska på den om vi nu får chansen.

Vi kan lätt följa den där den går, precis i kanten, och ibland inne bland mangroven, vi räknar ut en tilltänkt bana var den kan tänkas ta vägen så jag lägger ut flugan i väldigt god tid. Den plogar, tailar, stökar och bökar på det decimeterdjupa vattnet och den kommer närmre, och dessutom helt perfekt! Jag börjar ta hem flugan när fisken är på väg, vi ser båda två så tydligt när fisken får syn på min fluga och sätter av efter den, den kommer närmre och närmre och tillslut nyper det till! Jag spänner linan men det finns inget där! Jag missar! FAAAAAN! Piss!! Fisken vänder förvånansvärt lugnt utåt mot djupare vatten men vänder efter 5-6 meter tillbaka in mot oss igen! Ny chans, det är inte sant! Nu ser jag den komma rakt emot mig och jag lägger ut flugan en bra bit innan den, jag är verkligen livrädd att spooka den på så här blankt vatten. Den kommer, den kommer, jag börjar ta hem flugan och bara FYRA meter framför mig, dvs bara precis utanför spötoppen, ser jag den ta flugan! Spänner upp och den sitter! När den vänder av och drar ut mot djupare vatten ryser jag bokstavligt talat i HELA kroppen! Jag skakar av adrenalin, det här är helt fantastiskt, just dom här minuterna/sekunderna har fan gjort HELA min resa, jag skulle nästan kunna åka hem i morgon, de minnesbilder jag har av hela händelsen kommer nog glädja mitt sinne för resten av livet, det här är kärlek! För övrigt är det dessutom en rejäl fisk, den är i samma klass som Andreas tidigare, helt sinnes! Hela händelsen filmas lyckligtvis också av två olika GoPro´s ur två olika vinklar, så kan som bli bra!

Vi har stora förhoppningar att fisket kommer bli riktigt bra när vattnet sen vänder och fisken måste dra sig ur mangroven, men med svagare ljus, och den mörka himlen, uteblir alla fantasier om kanonfiske…

Men jag personligen är löjligt nöjd, när jag äntligen fick en fisk att kasta på tog jag den, DET är bra för självförtoendet!

En liten parentes, på vägen hem svängde vi inom Hanks Place, i baren satt guiden som ”fixade” en permit till norrbaggarna vi snackade med häromdagen. Han sålde in sig järnet, han kunde ”guarantee you guys shots at permit, AND tarpon” under en dag på västsidan…alltså, Rille vill dra, jag vill SJÄLVKLART dra….kanske blir en extra dags guidning på väst, vi får se…

//P, R, A and Mr Montana

Så många steg…

Vi har gått, vi har spanat, vi har gått, och vi har spanat.

Vi är rejält slitna idag när vi kommer hem, det blev nog rätt många kilomter vi tillryggalade idag. Alltså, flatsområdena är obeskrivligt stora, dom tar liksom aldrig slut! Idag siktade vi på Sommerset Beach, ett ställe som tydligen höll ganska mycket fisk härom kvällen enligt Josh, en jänkare vi träffat nere på Hanks Place inne i Andros Town.

Förresten, innan jag skriver mer måste jag berätta om vad vi gjorde igår. Vi hade hört, från väldigt många, att stor tarpon kommer in i kanalen till Fresh Creek på kvällarna och festar på räkor och småfisk som driver ut med tidvattnet. I skenet av grön belysning på en brygga kryssar dom rundor och äter det som kommer för dom. Vi bara MÅSTE kolla läget! Och visst, det tar inte många sekunder innan vi ser en rejäl, men enligt ”dom som vet” ( Andreas o Rille ) var det en ”liten” tarpon, dom trodde 15 kg, jag tror den var större än så (men säg inget till dom…) Inga vettiga flugor i asken så det var raka vägen hem och knyta nya och tunga för att få ner dom i den hårda strömmen. Vi kommer tillbaka, bättre riggade!

Nu, åter till dagens fadäser. Vi kommer till spoten på stigande tide, att vara på plats ca 3 timmar innan det når toppen är det som gäller, för att kunna följa fisken med tidvattnet, och likaså 3 timmar efter att det har vänt, det är den hetaste tiden att fiska. Vi ser lite fisk, men det känns lite som samma historia som i går ungefär, några få enstaka bones, en hel del cuda och RIKTIGT mycket sharks! Vi kastar på alla tre sorterna, Rille och Andreas lyckas bäst och får varsin bone. Jag ser några enstaka som kommer i hög fart, dvs inte på matjakt utan med siktet inställt på transport eller ”fly för livet” från jagande haj. Tredje dagen i rad nu för min del där jag inte fått chansen att fiska på bones med ”feeding mode”, det börjar tära på psyket så smått…

Vi följer som sagt tidvattnet när det kommer, längre och längre in i en vik som ligger i skydd från havet. Här inne är det otroligt gott om haj, jag vet inte hur många jag ser, dom är överallt och kommer från alla håll! Jag vill ju såklart helst ha bonefish men…jag kan inte låta bli att pröva, nian är riggad och klar med shark/cudaprylar så…

Helt plötsligt ser jag ett helt gäng med småhajar som kommer glidande mot mig på långt avstånd. Kopplar snabbt loss nian från ryggan och drar ut lina. Det är sex stycken som kommer i patrull, tyvärr hinner jag inte bli klar innan chansen är förlorad, men det kommer en ensam eftersläntrare, lägger direkt ut flugan framför den och SMACK! Den tvekar inte EN sekund när den får flugan serverad framför nosen på den! Den sätter iväg, känns som den aldrig slutar! Rullen skriker helt underbart! Efter en lååååång rusning på kanske 60 meter tar det tillslut stopp och den börjar komma mot mig, det verkar som att den brände allt krut i den där första rusningen för mer fight blir det inte.

Det är liiite nervöst att hantera en haj, även om den är liten, man vet liksom inte hur den ska reagera och bete sig. Men med god assistans av Andreas går det jäkligt smidigt till, flugan, som är rejält slaktad för övrigt, sitter perfekt i mungipan så den är rätt lätt att kroka loss, några snabba bilder sen låter vi den piggna till innan vi följer den kryssandes iväg över flaten….JAJJEBJÖRN! En haj! En liten men ändå!

                                  

Vattnet är fortfarande på stigande men att hitta bonefish här inne känns svårt, mycket svårt. Vi vadar långsamt utspridda med jämna mellanrum tillbaka ut mot öppna havet, vi springer på ett par enstaka cudas, inte en enda bonefish…det känns faktiskt tröstlöst. Som vi sa i början av veckan, det är farligt att börja de första dagarna med så bra fiske, det är jäkligt lätt att bli bortskämd, men ändå, lite mer fisk än så här borde vi faktiskt kunna hitta!

Vi drar hem och grillar hot dogs och dricker Cuba Libre istället, nya tag imorrn!

…nu har vi sugit i oss några Cuba Libres och…ja, vi kom ju på en pryl till. Jag tappade två hajar igår, efter det var min fluga helt fukkad. Inget vettigt material hade varken jag eller Rille plockat med oss hit för att göra nya, vad göra? Vi är på Andros, befolkningen är inte direkt vana vid turister…för att vara snäll…

Av en ren tillfällighet kör vi förbi ett hus med texten ”Beauty Shop”…hmm…vi måste kolla! Jo, vi hittar faktiskt gott om löshår, i alla färger! Det finns uppenbarligen en viss tradition här att göra förlängningar…eller nåt, jag har ingen aning…

Oavsett, vi hittar DET materialet till att göra nya stora flies! Eller??

                                 

(Före/efter att ha blivit biten av en haj…)

Det funkar faktiskt…men att göra flugor av människohår hör kanske inte till favoriterna…

//P

Fiasko, helt enkelt!

Tidig morgon, tittar ut genom fönstret och ner på stranden, vafan dimma?? Hur funkar det? Nä det kan inte stämma, vi öppnar dörren och blir rätt omedelbart varse att det inte är dimma, det är brandrök. Det brinner ALLTID någonstans på Andros, och dom låter eldarna härja fritt, det pyr, ryker och brinner i skogen i olika stor skala lite överallt när man kör längs med vägen, och i natt är det tydligen i närheten av oss…

Det verkar inte vara någon större fara, så vi tar det hela med ro, det är nog bara vinden som fört röken med sig längre inifrån land.

Vi ser till att komma iväg i riktigt bra tid idag, Staniard Creek ska få ett försök till, senast jag och Rille var där gick det ju allt annat än bra, idag ska vi ha revansch! Vi har hört så mycket gott om det så vi ger oss inte. Tyvärr åkte Tony på lite strul med kistan under natten (han käkade kylling igår kväll, behöver jag säga mer…), så han tog bilen och körde hem igen efter att han släppt av oss. Första intrycket, typ de första 5 minuterna, var att det här stället kändes hett! Vi kommer in från norra sidan av creeken idag istället för södra. Det framgår dock rätt snart att det här stället är nog bäst lämpat om man har kajak/kanot, det har inte vi…Vilket fiasko! Egentligen är det värsta att vi inte kommer härifrån, Tony har ju som sagt dragit och vi får inte tag på honom…ridå…

Det händer ändå ett par roliga saker, i den djupa och breda kanalen som går in i creeken ser vi först en mindre tarpon som går upp och rullar ett par gånger, och sen när tidvattnet börjar trycka in på allvar ser jag en gigantisk tarpon som gör ett språng upp över ytan, DET var mäkrigt att se!

Andreas lyckas att lura en bonefish på kanten av kanalen när den är på väg in över flatsen bakom oss. Fint det! Men det var också mer eller mindre den enda fisken vi såg här ute…

Efter LÅNG väntan kommer Tony äntligen tillbaka, snabbt tillbaka till bilen och iväg till en annan spot, vi ger oss in i Fresh Creek för att se om vi kan hitta några tailande bones i det sista dagsljuset. Vi hittar inge, men vi hittar fisk! Eller, jag gör det inte, Richard både hittar och inte…han får först en på ganska kort lina, inte mer än 5 meter framför sig. Sen händer något helt galet. Han kommer upp mot där jag står och spanar, ska visa hur han gjorde när han fick fisken, lägger ett lika kort kast igen, och smack, linan drar iväg och han har fisk igen! Exakt VAD är oddsen för det? Ett 5 meters blindkast på en stor sandflat och lyckas träffa en bonefish i huvudet?! Den räknas naturligtvis inte för vi är här för att sight fiska bonefish, inte blindfiska, det kan vi göra hemma på kusten i Sverige…

Jävla Staniard Creek asså! Nu är det andra gången som den spoten har gäckat oss! Men vi ger oss inte, vi kommer tillbaka, och det med besked! Nästa gång, då är det på allvar…och vi kommer med kanoter…

//P

Change of plans…

Vi va ordentligt peppade på morgonen när vi vaknade, det var ju dags att att dra ut med Bonefish Bradley igen, han gick med på att köra ner till södra delen av ön så det kändes riktigt intressant. Tyvärr vaknade vi upp till stålgrå himmel och hård vind…

Efter överläggning med Bradley gjordes det klart att vi skulle hålla oss hemmavid istället, fanns ingen anledning att köra så långt under så här tråkiga förhållanden. Inte mycket att göra mer än att gilla läget, vi är ju trots allt på Andros, man kan ha det sämre…

Allt blir lite speciellt den här dagen, på grund av olika anledningar slutar det med att vi alla fyra hänger med i båten. Vi kör ut till ett helt fantastiskt häftigt flatsområde, och gigantiskt! Vi håller oss och fiskar på samma område under hela dagen, ofattbara ytor av top notch bonefish grounds helt enkelt!

Som sagt, en stålgrå himmel och rätt hård vind gör att det blir svårt att se fisk, åtminstone på avstånd. Vi skrämmer en hel del fisk tidigt på morgonen när dom kommer allt för nära utan att vi såg dom, eller, vi såg dom först när det var för sent…

Med stigande tide så känns det ändå rätt bra, det kommer in mer och mer fisk hela tiden, och tillslut lyckas jag kroka en fisk, knappt två meter framför mig! Jag ser den komma emot mig och jag får verkligen krypa ihop och ner mot vattenytan för att den inte ska se mig, lyckligtvis gör den inte det utan har fullt fokus på flugan framför nosen på den! En bra start på dagen trots allt!

Det tar inte lång tid innan jag har ett stim på runt 6-7 fiskar som kommer emot mig, samma historia, jag lägger ner flugan 2 meter framför dom och börjar ta hem när dom är i närheten, det tar inte många sekunder innan en klipper flugan och sätter iväg! Behöver jag säga att det gick undan? Jag gör det ändå, det gick undan!

Sen blir det inte mycket mer vettigt fiske för min del på HELA dagen…fick nog inte mer än en hyfsad chans på fisk igen och den fukka jag upp…

Men jag var ju inte ensam som tur var, vi fick alla fisk idag vilket känns jäkligt skoj!

Molnen sprack så småningom upp så det blev en riktigt bra dag, kanske kanske att det hade kunnat blåsa lite mindre, men återigen, vi är ju på Bahamas…

Andreas blev kisarna kis idag som fick sex…ja asså sex fiskar…tror jag han menade när han sa det iallafall…? Rille två och Tony två, en bra dag helt enkelt!

Flatsen bara fortsatte och fortsatte…och fortsatte…

                        

//Patrik

No sunny no funny…

Staniard Creek ja, ser ju så jävla bra ut på kartorna, som att det inte borde vara några problem att vada ut till flatsen, bara en liiiten bit att gå genom mangroven…Tipset vi fått rekommenderade en kajak så man kunde ta sig över kanalen, vi tyckte det kändes onödigt, too easy liksom, vi hade naturligtvis fel.

Vi strulade och fixade och meckade, försökte nå ut, kämpade oss över torrlagda mudflats, sjönk ner till knävecken på vissa ställen, trodde vi skullë nå ut för att i nästa stund inse att vi fortfarande hade 150 meter kvar av mangroveträsk, det här funkar inte!  Aaahh, irriterande! Tiden går ju men vattnet var fortfarande på väg upp så vi hade tid, vad gör vi? Vi har ju inte varit på ön så himla länge så vi har ju inte så bra koll på spotsen än.

Vi tar ett ”säkert” kort och drar till stället vi alla 4 var på första dagen. Det blåser järnet, det blir till och med skum på vågorna inne i lagunen vi tänkt oss…vafan, det går åt skogen det här! Men, vi ger oss ut iallafall, riktar våra blickar in mot kanten av mangroven där fisken går in och jagar på högvatten. Vi spanar och spanar, det är rätt mycket moln idag, med bara små luckor där solen kan bryta igenom, så då gäller det att vara fokuserad när det väl ges chans. Det är en riktigt svår kombination, ganska hög sjö och väldigt lite solsken. MEN, i en av luckorna i molntäcket ser jag en fisk som kommer glidande, kanske 20 meter innanför mig, snabbt ut med flugan, den landar en meter framför den och det är ingen tvekan, den ökar direkt takten och klipper flugan direkt! Den är väldigt lugn till en början, jag får in den nästan hela vägen utan något motstånd alls, precis som att den inte fattat att den var krokad, men SEN händer det saker! Den drar, i en enda rusning, iväg 40 meter i ursinnig fart, rakt in mot mangroven, runt en liten ruska och lindar in sig i den, jag springer så snabbt jag kan in mot den för att försöka rädda upp situationen men precis när jag är framme vid fisken säger det SMACK och tafsen går…feck också…

( Mangroven som tog bort det roliga…)

Snabb överläggning, vi drar till ett annat ställe, in en bit i Fresh Creek, kanske kan vi hitta lite lä där?

Helt okänd spot men det känns inte fel, vattnet har inte hunnit sjunka så himla mycket än så vi borde kunna hitta fisk här, det blåser ganska ordentligt här också naturligtvis, och molnen har om möjligt blivit ännu fler, det är allt annat än lätt att hitta fisk under såna här förhållanden…

Vi delar på oss och går på olika håll, jag går en lång runda utan att se något, när jag närmar mig Rille ser jag att han kastar mot fisk, jag tar mig sakta åt hans håll, kanske har dom samlats i ett litet sund mellan land och en liten ö utanför. När jag kommit ner en bit i ”sundet” ser jag direkt tre fiskar som patrullerar, snabbt ut med flugan nån meter ifrån dom, några snabba hemtagningar så ser jag att en av fiskarna sätter av mot flugan.

Strip strip strip och nit! Den klapp flugan utan att tveka! Direkt en lång rusning som jag inte har någon kontroll på alls, bara inte den här fisken också går in bland mangroven! Jag lyckas sätta så pass mycket press på den tillslut att jag undviker det så drillningen blir ganska odramatisk ändå. Ja, om man nu tycker att ett par tre rusningar på 20-30 meter är odramatiska, jag tycker det inte!

Ända sedan vi kom till det här stället har jag gått och spanat bortåt mot motsatt sida, en kant av mangrove som ser riktigt intressant ut. Richard är till en början skeptisk, men jag säljer in det så pass bra att han tillslut går med på att kolla läget där. Jag har inte frågat honom än men jag TROR han är rätt glad att vi tog oss dit…

Vi går med 50 meters mellanrum och spanar in mot kanten, fisk som varit inne där bland mangroven och käkat på högvattnet borde vara på väg ut nu, och då står vi där!

Det slutar med att Rille spotar och får tre fiskar, tre riktigt fina fiskar, den största på 61 cm med en riktigt stabil kroppshydda! Ett ställe som vi definitivt kommer tillbaka till! Till slut tröttnar vi på att stå och vänta långa perioder på att solen ska titta fram i molngluggarna i 20 sekunder så vi får chans att se nån fisk, så vi bestämmer oss för att det är dags att köra hemåt. Ska bli spännande att höra hur boysen haft det med Bradley på västsidan idag, imorrn är det vår tur igen! Vi tänkte vi skulle försöka komma ner till södra sidan av ön, ser fint ut där nere så hoppas Bradley gillar vårt förslag!

Om jag fick nån förresten? Nä, men jag ser ju inte lika bra som honom…

//P