Amazing Andros

Var fan ska jag börja…?

Det var en halv världsomsegling att ta sig hit, ja, det stämmer ju, vi är ju nästan på andra sidan klotet, fast vi seglade inte utan flög naturligtvis, men det var en ganska lång resa. En övernattning i Nassau innan vi tog sista etappen ut till Andros. Det var mycket som skulle styras upp när vi kom fram till vårat hus, så det blev ”bara” några timmars fiske på eftermiddagen.

På sjunkande tide är det lite marigt att hitta fisk, men vi lyckades spota ett gäng iallafall, dock bara en som bet, men det var en stabil bone på +3 kilo! Ljuset blev allt svagare och med en ganska kraftig vind blev det mer eller mindre omöjligt att se nån fisk så länge dom inte tailade, vilket det trots allt var några som gjorde!

Dag 2 var det min o Rilles tur o hänga på Bonefish Bradley Mackey på en tur över på västra sidan, ”the good side”…

En rätt lång sväng för att komma till själva fisket, men det var ett äventyr i sig.

Jag fick äran att kliva upp i fören först, Bradley stod uppe på platån i aktern och spotade fisk, och det tog inte lång tid innan första fisken kom glidande.

”12 o clock, 40 feet!” Direkt ut med flugan!

”Let it sink….strip, strip STRIP, long strip och dunk! Jag såg fisken hela tiden från det att den fick syn på flugan, vände upp mot den, började simma i samma riktning och tog den! Nitar dit den ordentligt och direkt sätter den av i en ursinning rusning! Det är helt sanslöst vilken power det är i dom! Ett par tre långa och kraftfulla utras innan jag kan lyfta den. Ett par snabba pics sen får den sin frihet åter.

Ahhh…fantastiskt, helt fantastiskt…vi har inte varit på plats i mer än max 10 minuter och jag har redan krokat och krokat loss en helt fantastisk fisk i 7 poundsklassen. Rilles tur, upp i fören, och återigen tar det inte lång tid innan det är hans tur att fighta en fisk!

Alltså, sight fiske på stor bonefish är allt annat än bra för hjärtat…men herrejösses så jävla coolt det är!

Vi får en helt fantastisk dag faktiskt, resan kan nog inte börja bättre. Det är riktigt bra medelvikt på de fiskar vi får också dessutom, mellan 3 och 7 pounds är inte kattpiss!

Det är inte bara bonefish vi ser, det är riktigt gott om haj också, den största vi såg var nog runt 3,5 meter, DET är en stor haj, iallafall om man sitter i en liten flatsbåt…massvis med stora och små stingrockor kommer majestätiskt glidande, och såklart barracudor som är inne på flatsen och jagar samma sak som oss, bonefish…

13 bones på två man känns som bra, Rille med en mer en mig, men nä, jag klagar inte…

Imorrn är det Andreas och Tonys tur att haka på Bradley, jag och Rille ska dra till Staniard Creek som tydligen ska vara ett hett ställe, o se om vi kan hitta lite fisk på flatsen där, vi håller tummarna…

Over and out

/Puttrik

Med en dåres…

…envishet är jag på plats igen. Jag vill först och främst göra det väldigt klart att jag VET om att det inte är särskilt lovande förhållanden, jag VET det, men vafan, det är ju gytt o fiska? Solen skiner ju ändå så varför inte? Det finns ju sämre sätt att tillbringa sin lediga tid…

Tänker inte tjata om hur ohett det kändes, planen var lagd och spikad sedan lunch, jag skiter i hur det ser ut, jag kör till DET stället.

Jag hinner faktiskt kasta av tre olika spots idag, vi kan kalla dom det första, det andra och det tredje, för att göra det enkelt.

Det första stället låg ganska mycket i lä för vinden, för att inte säga HELT i lä. Kändes iskallt MEN MAN VET JU ALDRIG??

Det andra stället låg lite sådär mittemellan, lite vind som pressade in lite rörelse på vattnet. Kändes iskallt MEN MAN VET JU ALDRIG??

Det tredje stället låg ganska exponerat för vinden, det byggde lite småvågor, Helt ok rörelse, kändes iskallt MEN MAN VET JU ALDRIG??

Jag kom på mig själv flera gånger med att stå o drömma om precis allt möjligt. Rätt var det är drar det till ordentligt i linan, jag väcks ur mina tankar och gör reflexmässigt ett mothugg, det var en våg som fick lite tag om spöspetsen, som i sin tur gjorde att linan spändes upp.

Ja, jag var riktigt fokuserad idag…

När sen pappa Svan med respektive kommer glidande, ja asså inte Gunde utan -knöl, svan asså, och väser mot mig rullar jag upp och börjar traska tillbaka mot bilen. Skönt att nån sa till mig idag.

//Pada

I.am.the.Yeti

Nej, det är jag naturligtvis inte.

Skulle det vara en bra idé att dra ut och fiska idag? Nä, förmodligen inte…

Kan ge er förutsättningarna:

Snöstorm (efter skånska mått mätt…), 8 m/s SO, vattennivån låg på-19 cm, i luften runt -3C…hmm…vad mer….äh, va rätt sunkiga förhållanden helt enkelt.

ÅKTE jag ut o fiska?

You bet!

Blev inte mycket vettigt gjort, föga förvånande. Rätt mycket sjögräs som pajade allt, försökte stålsätta mig mot irritationen över att fastna i det i typ 4 av 5 kast, det kändes ändå inte helt omöjligt, tänkte den sanna optimisten…

Jag tänker för mig själv att en repa får jag ändå ge det, och det blir faktiskt en ganska lång sträcka jag fiskar av. Jag fiskar av helt strandnära, går mer eller mindre precis i vattenbrynet och kastar…

Mmm…öööl….

Vädret och de risiga förhållanden behöver en timme för att knäcka mig, eller nej, inte KNÄCKA mig, men iallafall inse idiotin i det jag håller på med för tillfället.

Vevar upp, ska klippa av flugan och kroken är av precis i böjen, måste ha slagit i nån sten i nåt bakkast, tyckte väl att jag inte hade skit på kroken lika ofta på slutet…tur jag inte ”bommade” nån fisk…

//Pada

Herr Ober?!

-Eis bitte?!

-10 C imorse när jag satte mig i bilen till jobbet. Prylarna var packade men kändes liksom inte som att det skulle bli nåt fiske i eftermiddag. MEN, när jag slutade hade det faktiskt orkat upp till nollan, dvs fisketemp!

Det börjar bli otroligt tröttsamt att hela tiden fiska på lågvatten, -29 cm när jag körde, -32 cm när jag kom fram…??

MEN,

Det tar i runda slängar TRE sekunder innan jag ser en fisk röja sig, det blir väldigt tydligt på den spegelblanka ytan! Sweet! Tänker vara lite kall och inte kasta på den direkt, så jag går en bit förbi den och tänker att jag ska kasta mig mot det området där jag såg den. Jag skulle kanske kastat direkt för jag känner inget alls på hela sträckan…

Kastar så av första spoten snabbt, känns lönlöst på så här lågt vatten trots allt, jag hinner EN spot till om jag drar NU. Min plan B, jag tror som f*n på det faktiskt när jag sätter mig i bilen, i mitt huvud, där teorier snurrar ungefär 95% av min vakna tid (resterande 5 % tänker jag på öl, mmm…öl….), känns det helt rätt! Kommer fram och blir stående, lätt förstummad…is?! Hur kom den dit?? Hela ”specialaren” är täckt av is?! (Det är inte jättekonstigt egentligen men…) Jaha nu då…?

Fortfarande -32 cm…

Tar mig ut mot en kant som normalt kan leverera, men det är lågt vatten, har aldrig varit här på så här lågt vatten, fin botten faktiskt, hittade ett nytt litet rev som jag inte visste om, ska kollas upp när vattnet kommer tillbaka. Kastar av området i några ”solfjädrar” i det spritklara vattnet innan jag ger mig. Sneglar lite mot stället jag egentligen ville fiska när jag kom till lokalen…man kanske skulle ändå? Solen har nästan gått ner, men om jag älgar på lite kan jag hinna bort och kasta av precis i kanten på isen. Har inte upplevt det själv men jag vet att just kanten på stora isflak kan dra till sig fisk. Lågt vatten, klart vatten, ingen fisk hemma vid kanten…

Börjar gå mot bilen igen, lätt uppgiven. Väl framme vid bilen får jag ändå för mig att kolla ViVa av nån anledning. -22! Det har gått upp 10 cm! Fortfarande toklågt men det kan vara en trigger för fisken, faktiskt!

Tror ni den här idioten åker hem? NOPE, snabbt in i bilen och tillbaka till första spoten. Det är ganska mörkt nu faktiskt, men jag kanske kan hinna med 10, kanske 15, och i en perfekt värld 20 kast. Jag tror jag faktiskt hinner med runt 20 kast…nada…

Psst…?

Jeppe är fortfarande värst…

//Pada

Tigern…

Det är kallt ute nu…JÄVLIGT kallt…

Fisket uteblir naturligt så det ges en liten ”halvtidspaus” att fortsätta experimenterandet med flugor och annat…

Det har ju blivit en hel del knytande inför den kommande saltvattensresan, ALLT ska vara usd, viktigt viktigt! Varför knyter man sällan havsöringsflugor usd? Jag var naturligtvis tvungen att testa, en viss fördel finns det ju faktiskt när man fiskar grunda, uppvärmda vikar under tidiga våren.

Försökskaninen fick bli min favvis framför andra, Tigerräkan. Det är ju inget revolutionerande mönster på nåt sätt. Men jag har otroligt bra fiske på den året runt. Egentligen bara en enkel STF räka med gummiben, men ack så giftig.

Sanningen är att jag under de senaste veckorna hårdtestat den, den har fått simma mycket VARJE tur och ja, den har levererat! Tycker på nåt sätt att den faktiskt går ännu finare usd än i standardutförandet.

Så ett hett tips är att INTE vara utan ett gäng såna här i asken, både i storlek 6 och 4!

//P

Ny dag

Ny dag, ny spot. Tredje dagen på raken jag kommit ut till kusten nu, och har avverkat ett par olika spots per gång. Idag blev det BARA en…

Dock hade jag nästan lite ångest innan jag började fiska idag, jag skulle fan inte åkt hit allts, jag tror inte mycket på det här så tidigt på säsongen. Det är jäkligt fin vind idag, 6-8 m/s från SV, känns som klockers! Det går ganska höga vågor, havet känns ganska våldsamt liksom, MEN…

Fan fan fan jag skulle inte åkt hit idag, jag vet exakt vart jag BORDE åkt…

Jaja, nu skiter jag i o köra nån annanstans, jag ger det en ordentlig chans idag. Jag kastar av första lilla revet utan att känna nåt, ganska mycket ålagräs som driver rundor och fastnar i flugan, fan fan fan jag skulle inte åkt hit idag…

Jag går vidare till nästa rev, ett riktigt minirev. Havet piskar upp rejäla vågor och det skummar ordentligt, känns faktiskt inte helt iskallt…jag lägger ett kort kast, 5-7 meter, flugan landar mitt uppe på en stor vit våg, jag tar in lina snabbt för att få kontakt med flugan, ett strip sen DUNK, fisk! Kul! En halvpigg nedfallsfisk i 50 cm´s klassen fick mer eller mindre flugan serverad mitt framför näbben verkar det som. Blir inte mycket rally av det, den ger sig rätt snabbt plus att jag ju tog den med såpass lite lina ute. Jag blir oavsett rätt nöjd att ”mitt” lilla minirev levererar så här tidigt på året.

          

Jag kastar av revet lite mer grundligt utan att känna nåt mer. Okej, nästa rev! Det är en liten promenad dit så hinner få upp lite värme i mina fötter, jag just det, jag glömde mina Smart wools hemma när jag packade i morse, avd kallt om tassarna..

Samma visa, börjar med KORTA kast nära land. Och återigen, samma visa, första kastet nyper det till igen! Den här gången en liten 35 cm´s blank fisk. Dom må vara små men även de små är så fantastiskt fina!

Jag kastar av sträckan som jag tycker känns som det hetaste området över huvud taget, men känner inget mer alls. Det är helt tomt…inte ens ett bottennapp…

Det är med lite frustration jag tar beslutet att ge upp för idag, solen har gått ner men det känns faktiskt riktigt hett fortfarande…irriterande…

Dock är jag jäkligt nöjd med eftermiddagen, och det kommer ju faktiskt en ny möjlighet till en runda”stressfiske” även imorrn…

//Pada

Kampen mot klockan…

Idag blir det premiär för i år på den här spoten. Den känns alltid så jäkla bra alltså, men har ALDRIG fått någon fisk här. Det är ett stort område, jag menar STORT område med riktigt härlig storsten som är klädd med blåstång. Runt om överallt går det som djupa rännor av sand in bland stenarna. Det känns über…

Jag kastar av en sträcka som en vacker dag kommer släppa ifrån sig en rejäl pjäs, jag lovar! Idag var dock inte den dagen…

Ganska klart i vattnet jämfört med igår, men ändå en liten ton kvar. Solen sänker sig och jag känner mer och mer att jag måste hinna med en spot till innan det är dags att köra hem. Eller? Det känns ju hett här…men inte känt nåt på den timme jag varit där…äh, jag sticker…eller…?

Jag börjar stresskasta för att hinna, vadar och kastar av den sista snutten snabbt o sen upp tillbaka till bilen. Vart kör jag då…hmm…okej, jag vet…

Vinden har lagt sig ganska ordentligt så det blir en riktigt mysig sista halvtimme av dagsljus. Jag närmar mig ett litet dolt rev där jag ofta haft kontakt med fisk. Jag lägger kast jämns med och till sist över revet. Korta kast, vill inte skrämma fisk som eventuellt skulle vara inne och jaga. Känner inget så jag går låååångsamt framåt och närmare revet, när jag är kanske 4-5 meter från revet ser jag en stjärtfena som vajar till ovan vattenytan, aha, en ”märlätare” som går o bökar, sweet! Jag tar ett gäng steg bakåt, försiktigt för att inte skrämma fisken, lägger ett kast upp över revet och direkt tar det stenhårt STOPP. Tror först jag fastnat i botten men ”botten” rör sig plötsligt! En virvel och flugan kommer flygande mot mig…piss…jävla mesmothugg…

Jag vänder om och lägger några kast åt andra hållet, jag har en ränna som jag kastat av redan men lägger nåt kast då och då över det igen bara för att liksom. Ganska nära mig känner jag ett hårt hugg. Spänner upp och den sitter, en liten blänkare verkade vara på riktigt dåligt humör för den överföll verkligen flugan…

Vattnet sjunker och sjunker och sjunker…när jag ser att gatubelysningen tändas på andra sidan sundet klipper jag av flugan och vevar upp…

//p

Fiske framför femmilarn…

Det var ju liksom inte tänkt att det skulle fiskas nåt den här helgen. Inte nog med att det blåste järnet, solen sken också från en klarblå himmel. Solen är ju bra att ha liksom, men jag gillar lite mer om den lyser typ ovanför molnen, så att molnen ger oss lite skugga här nere på marken. Eller ja, det är ju riktigt härligt med värmande vårsol, om man inte vill fiska alltså…

Det är sällan bra när det både kommer en kraftig nordanvind och en sol som lyser starkt.

Skidor på tv var det tänkt, hela dagen igenom, men jag kände att det började krypa mer och mer i kroppen på mig, jag fixar inte det här!

Ren uttråkning gjorde att jag rafsade ihop prylarna och drog iväg en runda trots allt. Jag skulle egentligen inte fiska, jag skulle ”bara ner och kolla läget” hette det…

När jag kommer fram ser det faktiskt inte helt ohett ut, jag gillar det jag ser så jag byter faktiskt om och riggar stangen.

När jag kommer ut och ner till vattnet ser jag att vinden rivit upp rätt mycket bottensediment så det är ordentligt färgat. Men med vatten till midjan ser jag faktiskt nätt och jämnt mina fötter där nere på botten, alltså jag ville ju inte jinxa nåt men det är sjuuuukt fin färg på vattnet. Det känns klockers det här! Trots starkt solsken…

Jag väljer att fiska av en sträcka på ca 50-60 som känns som hetast. Precis i slutet av ”min” sträcka lägger jag ett kast jäms med vinden liksom, det blir ordentligt långa kast när man kan utnyttja vinden. Efter 4-5 meter har jag en jätteförsiktig dragning i flugan, blir lite misstänksam och lyfter spöet och fast fisk! Den tog flugan så försiktigt att det knappt kändes. Känner att det iallafall är liiite tyngd på fisken men den kommer in ganska snällt.

”Aha, årets första nedfallsfisk” hinner jag tänka innan den flyger upp i ett språng och faktiskt visar sig vara en blank fisk. Den verkar dock vara riktigt trött för den kommer in väldigt snällt…

Men det är en fin fisk, en riktigt fin fisk i mina ögon! En kanonblänkare på 51 cm fastnar på några bilder innan jag låter den dra iväg och försvinna bort i det bruna vattnet. Jag är nöjd, jättenöjd faktiskt!

Jag går tillbaka där jag började, jag måste gå sträckan EN gång till, det känns så jäkla hett! Känner ingenting alls förrän jag kommer till samma område som där jag fick fisken förra vändan. Samma scenario, jag har en otroligt försiktig dragning igen, men som jag tyvärr bommar, fan…

Jag fortsätter kasta och ganska snart har jag ytterligare en lika försiktig dragning, dom tar fantastiskt lätt alltså, jag bommar även denna…

Jag går sträckan flera gånger men känner INGET mer…på ett sätt lite frustrerande när det verkligen känns så perfekt, MEN, jag är nöjd, jäkligt nöjd!

Fiske i veckan som kommer? Öh ja…det blir att dra varje dag efter jobbet hoppas jag, målet är att inte låta vadarna bli torra på hela veckan…

//Pada

Fenlösa firrar förbryllar…

 ….mig. Ett antal av de senaste fiskar jag fått har antingen saknat ena bröstfenan helt, eller haft typ en och en halv bröstfena. Ja alltså en hel på ena sidan och en halv på andra. En och en halv på samma sida hade varit jättekonstigt!

Jag hann med att kasta en timme idag iallafall. Vinden var minst sagt frisk, 7-8 m/s rakt från väst, men vattennivån var otroligt hög, bara -15 cm…

Det gick rätt hög sjö, var en hel del ålagräs som drev rundor i vattnet och ja, rätt hygglig vind som sagt. Jag ger mig trots allt ut, kollar vattnet och det är riktigt fin ton, svagt svagt tefärgat liksom. Det bara MÅSTE var fisk inne över revet.

Jag hinner dock kasta av en rätt lång sträcka innan jag har första kontakten, bommar den dock i mothugget, såg ut att ara en någorlunda fisk trots allt då den går upp och vänder i ytan. Bortförklaringar kanske vore på sin plats? Naturligtvis ska ni få det, det var på relativt lång lina, och dom höga vågorna gjorde att jag inte hade 100 kontakt med flugan i alla lägen.

Jag försöker ta mig runt och ut för att kunna kasta av karet utifrån och in istället liksom, och ganska snart har jag en dragning igen, hittar ingen bortförklaring den här gången, jag missade den bara helt enkelt. Jag fortsätter att kasta inåt, flugan landar kanske 2 meter från land, ett par hemtagningar sen kliver en liten blank på. Gött och coolt att dom stryker så nära land! Dock börjar det bli liiiite blase över att bara dra mindre fisk hela tiden, men det kommer förhoppningsvis komma större så småningom…

För att återknyta till min inledning, den här fisken saknade mer eller mindre båda bröstfenorna, den hade MAX en halv typ. Jag vet att vi varit med om samma fenomen uppe i Skälderviken på höstarna, men har aldrig eller väldigt sällan stött på det nere i sundet…

Nån som har någon smart tanke om det här? Jag har hört, men betonar att det bara är ren hörsägen, att det ska vara danska rymlingar från någon odling…och som drabbats av någon genetisk defekt. Oavsett så gillar jag det inte.

//P

Ibland så…

Det känns tröstlöst, faktiskt. Vattnet verkar har gett sig av, på obestämd tid. Det känns inte vidare inspirerande kan jag medge. Men, prylarna var ju packade i bilen för att kunna dra direkt efter jobbet så…är väl lika bra att fortsätta slita på dom?

Som sagt galet lågt vatten, ingen särskild fokus, det kändes liksom inte rätt. Jag kastar av sträckan rätt snabbt för att hinna kunna kasta av en lokal till innan det blir för mörkt. Jag gör mitt sista kast, och medan jag vevar in linan går jag sakta inåt mot land. Skulle gissa på att det är 10-15 cm djupt vatten där jag går, som en rygg av stenar liksom. 3 meter framför mig blir det plötsligt en stor virvel som följs av en plog över den lilla stenryggen och ner ut över lite djupare vatten för att sen försvinna…

Sedär, spännande, intelligent gjort Patrik…

Fast, det BORDE ju faktiskt inte vara fisk inne där, helt otroligt egentligen…

Oavsett får spoten mig att stanna kvar, det kanske går o hitta nån fisk ändå. Jag blir lite ”skrämd” av att fisken går så nära land när det är så pass lågt vatten, så jag tar några steg upp på stranden och går och kastar av vattnet närmast stranden. Och visst, det funkar! En liten blanking bestämmer sig för att bita. Liten javisst, men på nåt sätt känner jag mig ändå nöjd…

Jag längtar, längtar tills det börjar hända lite liksom, ytvattentempen upp några grader, lite mer normalt vatttenstånd, lite varmare i luften, lite vårfåglar osv osv…

Men det kommer, tids nog så…

//Patrik